How far can a Riva go?

This cannot have been the first question Bengt Parmell asked himself when, after many years, he made the decision to sell his boat Corall, a Riva Tritone #209 from 1962. Corall had been in the Parmell family’s possession for more than 30 years, but everything comes to an end and now it was time to find a new and good home for Corall.

The boat was put up for sale and after a while Bengan got a call from New Zealand:
“-Hey, you have a nice Tritone for sale!” said Bruce Judge. Oh, a call from New Zealand, the guy must really be interested, Bengan thought.
-“The flight from Prague to Stockholm only takes a couple of hours, right?” said Bruce.
Bengan was a little confused, yes that’s right, are you in Europe now?
And so they met in Nynäshamn, sixty kilometers south of Stockholm. After a while they came to an agreement, but the transport would not be an easy operation, since a Tritone is too wide to fit into a 40-foot container. But everything worked out and now Corall is in place in New Zealand.

In January, I (Jan-Martin) and my wife Christine went to New Zealand and of course we had to see Corall down there, as Bruce had become the newest member of Riva Club Sweden.
Bruce and his wife Billie welcomed us right away and we spent a night in their amazing beach villa in Paraparaumu, 60 km north of Wellington.
Let the pictures tell the rest of the story, and the best part is that we all have the opportunity to meet Bruce and Billie at our Run&Fun 2025 during 10/7-14/7 2025 in Sønderborg, Denmark this summer.

Jan-Martin Börman
Vice President
Riva Club Sweden


Corall’s journey to “down under”, but it was actually even longer as it went via the sea.
Christine and Bruce in front of Corall
Bruce’s fantastic “hangar” for cars and boats
Bruce also has an Ariston which is now in a boat museum nearby
Bruce has a fantastic replica of Baby Bootlegger who won the Gold Cup in 1924 and 1925 in the USA
Steps in the stern and a propeller shaft mounted on a rudder bearing are not something you see every day…
Bruce and his wife Billie in front of an impressive book (boat) shelf!
Avklädd blir klädd, del 3 – Ariston nr 154

Återigen höst och vinter, men faktiskt en del har hänt sedan Maj även om man själv ibland hoppats på att komma lite längre. Tur är dock att man inte satt upp någon tidplan utan man blir klar när man blir klar. Allt måste kännas rätt och man måste vara sugen på att gå ner i garaget.

Båda skrovsidorna är klara med 2 lager 2,5 mm mahogny faner och saknar nu ”bara” de 6-7 mm tjocka längsgående planken som skall beställas i full längd från Tjörn. Har dock i dagarna upptänkt att de mallar som jag gjorde tidigare troligen är lite för veka så det behöver göras om. Vill dock lägga botten först, ett arbete som precis är startat.

Men först vill jag återkomma till träslagen Riva mest troligast använt och i så fall var. Har forskat lite mer och läst på mig i diverse Riva artiklar och annan vetenskap. Dock fortfarande lite inte helt säker på om allt är helt rätt så kom gärna med kommentarer då er kunskap troligen överstiger min.

Men under 1950-talet använde Riva sig av Spanish Cedar, Sipo, Philippine mahogny och den exklusiva ” Grand Bassam”. ”Grand Bassam” är ofta omnämnd i historisk Riva litteratur, men vad är det? Definitivt inte Meliaceae(Mahogny) utan istället en region längs Elfenbenskusten i Västafrika. Troligt är ”Grand Bassam” i själva verket ett handelsnamn för Khaya ivorensis som skeppades från Elfenbenskusten och Kongo. Alltså helt enkelt Khaya mahogny som är en av de vanligare sortens mahogny man kan köpa över disk i det flesta trävaruaffärer. Khaya mahogny med sin lite ljusare lätt rosa-gula färg är det Riva använder för sina däck för att få fram den just den där ljusare färgen. Till skillnad från Sipo som är har den mer typiska lite mörkar djupare tonen och som används till skrovsidorna. Philippine mahogny eller Meranti som idag är den mer vanliga benämningen och finns att köpa vanligast i form a plywood. Trolig gissning är att man kan använt Meranti för botten och även balkar. Återstår gör Spanish Cedar. Lite svårare att veta och inte helt enkelt att får fram info om. Antingen är det helt enkelt Cedar trä från Spanien eller så är det som någon sa, ett arbetsnamn inom Riva för just all typ av Mahogny.

Nedan kommer i alla fall lite bilder på den senaste framfarten. Först lite skrovsidor med färdigställt lager 1 som är längsgående.

Nästa del är andra lagret med 2,5 mm mahogny faner som har diagonallimmats

Sidorna är nu klara för den slutgiltiga plankningen i hel längder. Först vill jag dock lägga botten som kommer bli i 3 lager, 4 mm björkplywood. Allt limmat och slutligen skruvat. Här är lite bilder på hur de första bitarna passas in, innan limning.

For all of you that didn’t have a chance to visit Robbe & Berkings fantastic exhibition to Carlo Rivas memory, in collaboration with the German Riva Club, there is now a movie from this very special event.
Enjoy!

Undressed Ariston…

Sen köpet av Olles Ariston #154 förra hösten har en hel del hänt.

Grundtanken var att “bara” byta botten och däck och behålla skrovsidorna. Men efter mycket vedermödor och testande med att fälla in nytt trä i de sprickor bordläggningen fått genom åren har fått mig att inse att de inte går att rädda. Planken är skadade och dessutom nerslipade efter troligt flera om lackeringar att de helt enkelt är för svaga och inte binder med spant och stringer på ett gott sätt. Lika bra att byta dessa också.

Så hur göra jag då? Jo, först vill man ha samma bord som innan så varför inte malla av de gamla först?

Sådär, fel sida upp, den gamla botten ramlade i princip av. Inser då att bottenstock och spant inte håller samman, så skrovsidorna får sitta kvart till dess att strukturen i botten är stabiliserad. Egentligen inte så förvånande trots allt. Precis som vanligt med vacker Italiensk design, vacker på utsidan men titta inte inunder.

Först behöver aktern bindas till botten med nya inlägg och knän. Med de knän (Skrovhörnen) som saknades så bör sprickor i aktern kunna undvikas. Nya knän för varje spant till skrovsidorna. Och en bottenstock som hänger löst mot varje spant är åtgärdade.

Snören funkar fint för “lina” och “tura” in botten. Några shims och lite hyvlande så är botten rak.

Nu är hon stum nog så att skrovsidorna kan plockas bort.

Sådär, inte bara bordläggningen försvann utan även stringers. Som förväntat, spanten håller inte samman med däck så det blir nästa moment. Fortsättning följer…..

Welcome to our new website.

We have now changed our layout and format to better fit platforms as phones and tablets.

Moving all our material from the old website will take some time, but will happen!