Owner: Per Wadström
History: The boat was bought new in 1966 by Willhelm Holl, and was then named Pat, a name she was allowed to keep until Per bought her in January 2001. (Pers Rivor is called “Symfoni” and nothing else…) The trip home with the boat from France in the middle of winter is a story in itself, but at least it came home.
Eftersom motorerna levererades löst bredvid hade Per ett digert jobb framför sig för att få båten klar inför sommarens möten. Under åren därefter gjorde båten god tjänst och fungerade nästan alltid, fast inte alltid som sagt…
Hösten 2005 beslutade Per att nu fick det vara dags för en lite rejälare renovering för att åter få båten i toppskick. Per har ett båtskjul i Enköpings hamn där han kan jobba med sin båt, men tyvärr finns ingen värme så vädrets makter har viss betydelse för möjligheten att jobba. Detta, i kombination med Pers myckna resande i tjänsten, gjorde att starten blev lite trög. Till våren 2006 var dock demontering, renskrapning, slipning och blekning klart. Om denna fas kan ni läsa på länken nedan.
Sedan dess har givetvis mycket hänt, även om vi inte har några färska bildbevis. Per har isolerat båtskjulet nu och ligger i i slutfasen för montering av alla delar i båten. Vi får hoppas att inte alltför många Kinaresor spräcker hans planer inför sommarens Rivamöten 2008.
Del 1: maj, 2006
Slipat och klart – dags för lack!
Äntligen kan vi få se bilder från renoveringen av Presidentens båt! Per har sedan årskiftet kämpat med demontering av det mesta i båten, följt av lackbortagning med Italiensk “se på f-n smörja”, alltihopa utfört under vidriga förhållanden i ett dragigt båtskjul mitt i den bistra vinterkylan…
I mitten på april kunde så Per äntligen börja slipa på båten med sin nya Festo Rotex, varefter blekning av diverse smärre defekter vidtog. Av de rapporter undertecknad erhållit så har Per vid det här laget testat de flesta av de metoder som beskrivs i Jeff Jewitts artikel om blekning av trä (se medlemsidan).
Nu har “Symfoni” flyttat in i bättre lokaler i närheten av båtskjulet, inför den kommande “återupplivningen”. Per har valt att använda den beprövade metoden med “Rivapasta” vid betsningen, fast med en gnutta (= matsked) lack och förtunning i pastan för att tillåta en längre bearbetningstid och bättre stabilisering.
Resultatet kan ses på bilderna. Den flammighet som kan ses i betsen är i varje fall undertecknad säker på att den kommer att försvinna när väl lacken kommer på. Jag upplevde detsamma med min båt. Liksom RAM (och jag!) kommer Per att använda Sterlings 2-komponent polyuretanlack. I torsdags (11/5) rollades det första lagret på… -Nu återstår bara sådär 12-14 lager till!
Pers första kommentar till mig efter lackningen var att “f-n va mörk den blev!” -Precis samma sak upplevde jag efter första lagret och var beredd att göra om alltihopa, men valde att ändå köra vidare. Efter hand så ljusnade båten när lagrena kom på, så jag tror inte våran “Il Presidente” behöver oroa sig.
