F-n trot, men mig veterligen har jag aldrig varit sjösjuk senare heller. Några år senare fick jag möjlighet att gå med i sjöscouterna och lära mig segla, vilket jag älskade!

Fyllda 15 fick jag min första egna båt till skänks, mot att jag bärgade den där den låg sjunken vid en brygga. Den gamla Pettersonaren blev den sommarens höjdpunkt med utflykter till Sandhamn och Möja med polarna och några tält samt massor av öl! Året därefter sänktes hon på säkert djup i Askrikefjärden, för länge sen bortom all räddning.

Åren gick och jag var aldrig båtlös, men båtarna byttes efterhand till allt bättre material. I sökandet efter nya fynd var jag alltid på hugget när nytt nummer av Båtbörsen kom ut (Före internet och blocket…) och 1995 fick jag syn på en svartvit liten bild med texten ”Riva Ariston till salu”.

Mina kunskaper om Riva var lika med noll, men den lilla bilden räckte för att jag för all framtid skulle bli förälskad i denna den vackraste båt av alla! Jag slog till direkt och några dagar senare kunde jag hämta ”RITA” som stod i en gammal lada något 10-tal mil från Stockholm. Motorn hade vi provstartat, men skrovet var i det närmaste helt brunmålat och däcket hade börjat flaga.

Sen hände inte mycket alls på 3 år! Jag hade fullt upp med jobb, sommarställe, hus och andra båtar, så RITA blev stående i garaget tills jag fick möjligheten att köpa ett litet varv på Lidingö.

Nu fanns infrastrukturen på plats och dessutom en alldeles utmärkt båtsnickare nästgårds. I samma veva hade jag upptäckt Svenska Rivaklubben och kom i kontakt med Harald Parmell som kunde hjälpa mig med både tips och inköp av material från Morosini i Italien.

Mitt första Rivamöte blev Run&Fun 2002 där jag fick några pikar om fel klädsel och ratt (Tack tobbe!) men tonen var hjärtlig och erfarenheten gav mersmak, så 2003 var det jag som stod för organisationen av Run&Fun. Något år senare fick jag också ta över klubbens hemsida.

Ivrigt påhejad av Per W. började jag och min sambo delta i RHS årliga julmiddagar och snart var jag en given deltagare i RHS ”Judges course” som hålls varje år i mars-april. Ledare är Piero Gibbelini och företrädesvis håller vi till på något eller några varv i norra Italien. Tack vare denna utbildning och alla möten med likasinnade från hela Europa har jag under åren skaffat mig lite mer kunskaper om Carlo Rivas mästerverk än jag hade den dan jag läste en liten annons i Båtbörsen…

Min andra Riva blev också en Ariston, nummer 155 vid namn PIERA, och som var systerbåt till RITA (#154). Henne hittade jag 2004 och nu kunde jag med viss stolthet titulera mig som ägare till ett par Rivor! Piera övergav mig dock abrupt sommaren 2007 när jag voltade med henne under vårt Run&Fun, men detta är en helt annan historia som jag skrivit om tidigare…

Även RITA har nu lämnat mig, då jag insåg att min tid inte kommer räcka till för ännu en renoveringsrunda. Med glatt hjärta lät jag Martin Alte ta över henne då jag vet att hon nu kommer få absolut bästa tänkbara omvårdnad i framtiden!

Min Riva nr 3 får jag skylla på Per, då jag efter en tur med hans stora Aquarama blev helt såld på de större Rivorna. Turen var på min sida då jag 2005 hittade ”min” Aquarama på Duvholmens varv, inte alls långt från där jag själv höll till. Efter en snabbrenovering 2005-2006 samt lite senare motorjobb och några extra varv lack 2011 har AQ26 NINA tjänstgjort väl under många år nu. (mer om renoveringen under ”Renoveringar”)

Det har det blivit många Run&Fun sen 2002 nu, för att inte tala om alla möten jag haft nöjet att delta i runtom i Europa. Nyckeln till dessa äventyr har varit en specialbyggd trailer som möjliggjort transporten av min Aquarama till sydligare breddgrader.

Sedan 2013 är jag utflyttad till svenska sydkusten och har numera en hel dag kortare transporttid när vi åker söderut med båten. Mitt jobb med ombyggnaden av den gamla lantgården har tagit mycket tid i anspråk, vilket gjort att bl.a. klubbens hemsida gått i stå under flera år.

Men nu är vi på banan igen! Tack vare initiativkraft från Per Wadström och Tobbe Strömberg samt stort engagemang från Martin Alte och hjälp från Robin Francis att starta om på ny plattform kommer jag, Martin och förhoppningsvis fler i klubben att på ett enkelt sätt kunna fylla detta media med nytt fräscht material!

Hälsar Olle Erlandsson