Tritone

---

Riva Tritone var ända fram till Aquaramans tillkomst varvets absoluta toppmodell och anses av många, eder redaktör inkluderad, som den allra vackraste Rivan av alla de modeller Carlo Riva designade.

Den båt som räknas som den första Tritonen såg dagens ljus redan 1950 och var ett svar på många kunders önskan om en större båt som också skulle gå att använda på havet med dess grövre sjö. Den design som några år senare skulle döpas till Tritone var modellen BQ och avsedd för två motorer. Den allra först båten, döpt till Ale, förses med 2 st Gray Marine motorer på vardera 112 hkr och klarar 36 knop med 2 personer ombord. Köparen var Prins Antonio Amato di San Benedetto di Caserta.

1952

Vid denna tid är det inte många som har råd med en BQ så det dröjer ända till 1952 innan Carlo får en ny beställning. Denna båt, BQ #2, utrustas inte som tänkt med 2 motorer utan får istället en Scripps V12 på hela 14 liters slagvolym och en effekt på 350 hkr. Denna motor, med bl.a. dubbla tändsystem (24 tändstift!), anses som en av världens allra bästa och mest pålitliga motor för marinbruk. Med denna motor uppnås som bäst hela 43 knop.

Båtens mått är 7,7 x 2,57m och har som samtida båtar en delad frontruta med raka glaspartier infattade i tre kromade bronsbeslag. Speciellt för denna båt, liksom för alla Tritone tillverkade fram till 1957, är en främre sprutlist strax ovanför vattenlinjen vid bogen.

1953

Från detta år får båten sitt modellnamn Tritone och 3 båtar levereras. Samtliga är försedda med en Scripps V12:a. Båten har nu växt till 7,9 x 2,62m. Den första, som får serienr. 3, döps till PERLITA TOO av köparen och filmproducenten Roland Reed och blir den första Rivan såld till USA.

Efter att ha varit till synes försvunnen sedan 1975 dyker båten upp i en lada 1989. 2008 påbörjas en renovering i Canada med syfte att återställa denna unika båt till absolut originalskick, inklusive dess monstruösa Scripps motor.

1954

Nu införs åter dubbla motorer som standard och de tre första båtarna levereras med 2 st 6-cylindriga sidventilsmotorer från Chris Craft med beteckningen ML och effekten 145 hkr.

Backslagen styrs med en nymodighet från Chris Craft som kallas Chris-O-Matic vilket är ett elektrohydrauliskt system som styrs med 2 korta lägesväljare placerade på varsin sida om ratten. Detta system lider dock av nackdelen att det tar någon eller några sekunder innan önskat kommando utförs, vilket orsakat mer än ett grått hår hos Tritones kaptener vid tilläggning…

Mycket annat är också nytt för året. Båten får nu sin typiska panoramaruta i 4 delar infattad i en kromad ram runtom. Instrumentpanelen är nu av materialet ”Formica” och instrumenten kommer från Stewart Warner med inscriptionen ”Chris Craft”.

Klädseln är gjord i en grön-vit randig vinyl och ett kapell i grönt med bågar som får plats bakom bakre soffan är också nytt för året. Botten målas med mörkgrön bottenfärg och vattenlinjen är vit-grön-vit.

Bogstrålkastare tas upp på tillbehörslistan, liksom en isbox i ruffen, och luftintagen på motorluckorna flyttas till skarndäcket för att en solmadrass skall få plats. Nytt är också, kanske för första gången i en ”runabout”, en marin toalett i den lilla ruffen!

Fyra Tritone byggs detta år och den sista, #9, förses med de starkare motorerna CC MBL på 158 hkr och levereras till Kung Farouk i Egypten.

Kuriosa i sammanhanget är att Kungen, eller hans sällskap, inte hade någon checkbok med sig vid leveransen. Carlo, som bestämt att ingen båt någonsin fick lämna varvet utan att vara fullt betald, skrev då själv ut en check på hela beloppet och lämnade till ekonomikontoret. Tre dagar senare anlände betalningen från Egyptiska ambassaden…

1955

Produktionen ökar och fler förändringar görs, varför denna årsmodell kan anses som Tritone serie 2. Båtens struktur görs starkare genom fler spant med C-C 24 cm.

Fribordens plankor (numera i Filippinsk mahogny) fästs mot spanten med ”Aerolite white glue”, vilket gör att färre skruvar behövs samtidigt som båten blir vridstyvare och risken för lacksprickor minskar.

Phillips skruv införs för alla dolda montage och i botten används skruv av det speciella materialet ”Everdur” från USA.

Ny styrväxel med innandöme av rostfritt stål införs liksom propelleraxlar av det nya materialet ”Monel”. Botten tillverkas i flerlagers marinplywood av björk.

Klädseln i sittbrunnen görs nu i svartvitt schackmönster med ljusgul kantdekor. Detta år införs också de klassiska runda däcksventilerna med ett litet fönster på fördäcket.

Totalt tillverkas 8 båtar under året och samtliga är försedda med dubbla CC ML motorer. Priset för en Tritone är 7.600.000 Lire ($12.460) vilket kan jämföras med priset på en Ferrari 410 Super America (6.000.000 Lire) eller en Ferrari 250 för ”bara” 4.000.000 Lire.

1956

Revolutionerande för årets modell är det nya kapellet som är utfört som en riktig cabriolet och kan fällas upp eller ner på några sekunder. Detta möjliggörs tack vare en sinnrik konstruktion med fjädrar och hävarmar som balanserar merparten av takets vikt.

I nedfällt läge döljs hela taket bakom soffan och täcks av gula kuddar i bomullstyg samt fotplattor på sidan i svart vinyl. Tritonens längd ökar med 4 cm till 7,94m.

Nytt för året är också ratten, som tidigare köpts från biltillverkare, bl.a. Alfa Romeo. Den nya ratten, med 2 ekrar, har varvets logotype med ”the three little sailors” i rattcentrum.

Under året byggs 17 båtar, alla med CC ML motorer, förutom Tritone #33, som i hemlighet förses med 2 st Cadillac V-8:or på vardera 250 hkr, konverterade till marinutförande av Calvin Connel, ägaren till Crusader Marine i USA. Hemligheten ligger i att denna modell aldrig presenteras i prislistorna och inte erkänns officiellt av varvet.

1957

Tack vare Carlos investeringar, genom deltagande i utländska båtutställningar, ökar produktionen trots att den Italienska marknaden börjar bli mättad. Hälften av årets produktion skeppas utomlands.

Med årets första båt, #35, införs och den större och starkare motorn CC MCL på 175 hkr. Nästa båt, #36, såld till Greve Perdomini of Goito, finns numera i Sverige i väntan på renovering. Båt #38 säljs till en herr Frykman i Sverige och var säkert den första Tritonen i vårt land.

Från båt #40 införs ett däck tillverkat av plywood med övre lagret av Honduras mahogny med smala ränder av lönnträ. Avsikten är att få ett tätt däck som dessutom lätt kan ersättas med ny plywood när det är utnött av vilket varv som helst.

Även denna båt ägdes under en tid av en svensk, baserad i Spanien. Tekniken utvecklas vidare och från båt #44 byggs även akterspegeln av plywood från företaget Marine Plywood.

I samma veva startar Carlo Riva sitt första renoveringsvarv för sina båtar. Varvet byggs på granntomten intill fabriken och döps till R.A.M, vilket står för ”Revisione Assistenza Motoscafi”. Tanken är att världens bästa båt också skall erhålla världens bästa service när så behövs!

Under denna tid har varvet stora problem med försenade leveranser av bl.a. instrument från Stewart Warner i USA. För att lösa detta problem köper Carlo ett antal instrument från engelska Jaeger via deras Italienska agent. Dessa instrument hamnar i flera båtar under 1957 och 1958.

Under året tillverkas 22 st Tritone varav 2 st (#46 och 57) är försedda med Cadillac motorer.

1958

Detta år ser den första öppna Tritonen, Tritone Aperto, dagens ljus genom att båtarna #67 och 74 byggs med en 25cm försänkt solbädd på akterdäcket över motorer och stuvningsutrymme.

(Detta kan ses som början på de experiment som senare skulle leda fram till efterföljaren Aquarama. Till skillnad från Aquaraman har Tritone Aperto en helt fyrkantig nedsänkt solbädd, medan Aquramans är en trapetzoid som följer skarndäckets kurva.)

Under året införs många stora förändringar på varvets olika båtmodeller och en av de större är prefabricerade skivor av 3-lagers plywood för friborden.Detta gäller dock inte för Tritonen som behåller sitt plankade skrov fram till och med 1963.

Många mindre ändringar införs dock som nytt lim för friborden, nya tankar, ny typ av bränslefilter, modifierad självläns, nytt ankare, mm.

Med årets sista båt, #88, införs en ny instrumentpanel med de nya instrumenten från Stewart Warner med svart tavla, stora vita siffror och en bred kromad sarg. Denna båt får också den nya ratten från Chrysler med Rivas egen logotype och en liten propeller i rattcentrum.

Sittbrunnens klädsel är fortfarande densamma som infördes 1955; svartvitt schackmönster med ljusgul kantdekor och svart polstring i överkant mot däcket.

Under året produceras totalt 32 Tritone, varav 2 st är de första av typen Aperto och 6 st förses med Cadillac motorer, nu på 275 hkr. Fortfarande finns dock inte denna version med i prislistan!

1959

Från detta år införs Tritone Aperto som en egen modell i katalogen. Den typiska halvcirkelformade plexiskivan på instrumentbrädan för småprylar, som provats på #67 året innan, blir nu standard på alla Tritone, liksom den amerikanska polissirénen monterad framför vindrutan på däcket.

Från båt #93, levererad till Prins Sadruddin Khan, införs den spektakulära klädseln i zebramönstrad vinyl med ljusgrön kantdekor. Alla köpare gillar dock inte denna ”skrikiga” klädsel och väljer i stället den tidigare svartvitrutiga med ljusgul kantdekor.

Från båt #98 införs nya stödbockar (för propelleraxlarna) som är vinklade för att bättre passa bottenvinkeln, vilket innebär att de nu är olika på styrbord och babord sida.

Båt #109 och 110 får 2 st CC 283 toppventils V8 motorer på 185 hkr i stället för de CC MCL 6-cylindriga sidventilsmotorer som är standard. Detta är ett av flera försök att hitta en modernare motor som ersättning för de gamla sidventilsmotorerna.

Det skulle dock dröja ända tills 1964 innan V8:orna från Chris Craft (dvs GM-block) blir standard.

Totalt tillverkas 29 båtar under året. Fem av dessa är av modellen Aperto medan modellen med Cadillac motorer inte längre erbjöds, ens i hemlighet…

Båt #113, ursprungligen levererad till Lago di Como och textilfabrikanten Achille Roncoroni, finns sedan många år i Sverige. På senare år har den totalrenoverats till nyskick av en medlem i Riva Club Sweden.

Originalmotorerna (CC MCL) med de problematiska ”Chris-O-Matic” backslagen är bevarade, men har i båten ersatts av moderna V8:or från Crusader för bättre prestanda och manöverbarhet.

1960

Som för många andra Rivamodeller är detta ett år med stora och många förändringar. Den viktigaste förändringen är att båten får en modern toppventilsmotor och varvet byter leverantör av motorer i samband med valet av Chryslers Sea-V M80 V8 på 177 hkr.

Anledningen till detta är bl.a. att Carlo allt mer ser Chris Craft som en konkurrent och inte bara en motorleverantör. Vid bytet till Chrysler tas också den tidigare ”Chris Craft Riva” loggan på instrumentpanelen bort och ersätts med resp. båtmodells egen logga.

Instrumenten, som fortfarande levereras av Stewart Warner, förses med en Rivalogga i stället för den tidigare Chris Craft loggan.

I samband med motorbytet får båten också ett modernt 12 Volts elsystem och de problematiska elhydrauliska backslagen ersätts av moderna direktverkande hydrauliska .

Andra viktiga förändringar är bytet till kromad Phillipsskruv av kiselbrons (Everdur) för alla beslag. Dessa är visserligen dyrare, men också starkare och man slipper tänka på att mejselspåret skall linjeras med vattenlinjen.

Många mindre ändringar införs som cigarettändare på instrumentpanelen, nya tankar i rostfritt stål, större solmadrass, ny klädsel för durkarna och moderniserad Logga för namnet ”RIVA” på friborden.

Detta år ser också en ny modell ljuset i form av Super Tritone. Dessa utrustas med dubbla V8:or från Chris Craft på hela 431 kubiktum och 275 hkr. Ett undantag är Super Tritone #134 som på prov får 2 st Ford Interceptor motorer på 215 hkr.

För att Super Tritonen skall få samma räckvidd som den vanliga Tritonen förlängs skrovet för att få plats med större tankar. Uppgifterna om hur mycket båten förlängdes varierar, men totallängden anges till 8,25m.

En uppgift säger att förlängningen skulle vara 29 cm, men i så fall skulle vanliga Tritonen varit 7,96 vilket strider mot övriga källor. Troligen är sanningen att S. Tritonen var 8,23, dvs 29 cm längre än 7,94 (Tritonens längd) eller kanske 8,22 vilket är den längd som anges för senare årsmodeller.

En unik båt byggs också detta år. Det är #132, som är hela 8,30m lång och förses med dubbla Cadillac motorer på vardera 320 hkr. Båten kallas ”Tritone Speciale” och är den sista som förses med motorer från Cadillac.

Standardklädsel för såväl Tritone som S. Tritone är detta år den vanliga svartvitrutiga med gul kantdekor samt grönt cabtak. Som option fanns den zebrarandiga klädseln med grön dekor.

Några S. Tritone fick dock en annan klädsel med cremevit ribbad sits och ryggstöd med grön dekor. Vattenlinjen på Tritonen är fortfarande vit-mörkgrön-vit medan S. Tritonen får en gul-mörkgrön-gul linje.

Totalt under året byggs 30 båtar fördelade på 18 standard Tritone, 3 Tritone Aperto, 8 Super Tritone och en Tritone Speciale.

En av dessa, Super Tritone #137 och ursprungligen levererad till Prins Sadruddin Khan, finns sedan många år hos en av våra medlemmar i Stockholmstrakten. Båten är speciell såtillvida att den efter leverans från Rivavarvet byggts om till en Aperto med nedsänkt soldäck.

1961

Detta år blir standard Tritonen 8 cm längre genom en mer lutande stäv. Längden är nu 8,02m medan bredden behålls på 2,62m.

I de anteckningar som finns för varje enskild levererad båt anges för Super Tritone #166 längden till 8,22m, även om andra källor påstår 8,25.

Ny klädsel införs med ribbad cremevit vinyl för säten och ryggstöd med en V-formad dekor i grönt. Kuddarna över cabutrymmet utförs i grönt tyg med samma nyans och fotplattorna är klädda i samma gröna vinyl som sätesdekoren.

Vattenlinjen behåller samma färger som tidigare liksom botten i mörkgrönt.
Instrumentpanelen får nya knappar och kompassen ovanpå instrumentpanelen blir standard.

Smärre förändringar görs på Chryslermotorerna som nya termostater, enkelt utbytbart oljefilter och en ny svänghjulskåpa för de motorer som levererades till Riva. Anledningen är att denna kåpa, som också fungerar som motorfäste, ofta spricker och går sönder när båtarna slår i vågorna.

Från och med Super Tritone #169 införs en djupare V-botten från huvudspant 4 och framåt. Ändringen införs också på efterföljande Tritone.

Under årets byggs 32 båtar varav 6 Super Tritone och 6 Aperto. Detta år kostar en Tritone $14.960 medan Supern kostar hela $18.400. Detta kan jämföras med en Ferrari som betingar ung. $9.150 och en Mercedes 300 SL på $11.700.

1962

Årets första båt är #180 och med denna båt införs backspegeln på frontrutan som standardutrustning på alla Tritone.

I övrigt sker bara mindre förändringar förutom att ett par experimentbåtar byggs. Super Tritone #207 byggs som en Aperto trots de större Big block motorerna och blir den enda byggda Super Tritone Aperto.

Tritone #214 modifierades ordentligt och blir i praktiken den första båten av efterföljaren till Tritonen: Riva Aquarama.

Båten får en annan form på den nedsänkta solbädden och akterspegelns rundning delas av en nedsänkt gångväg mot solbädden.

Fördäcket får en halklist längs kanten och hela instrumentpanelen görs i mahogny med helt ny design. På friborden ersätts de motorventilatorer som använts sen allra första Tritonen av en helt ny design med mer svepande linjer.

Även inredning och klädsel får en annan design med krämvita säten och ryggstöd med svarta dekorfält samt orange kederlister. Kuddarna över kapellfickan är klädda med orange vinyl liksom fotstegsplattorna.

Båten döps till LIPICAR efter Carlos döttrar Lia, Pia och Carla och användes som testbåt av Carlo Riva själv.

1962 blir rekordåret för de olika Tritonemodellerna och 36 båtar byggs inklusive #214. 7 är av modellen Tritone Aperto, sex byggs som Super Tritone och en som Super Tritone Aperto.

Den första båten för året, #180, finns sedan många år tillbaka i Sverige med hemmastad Uppsala. Båten och dess ägare är en trogen deltagare vid klubbens årliga möten och syns dessutom då och då på våra vägar när den flyttas runt på sin specialbyggda Scania buss från 60-talet.

Tritone #209 finns också i Sverige med hemmahamn Nynäshamn och används sedan många år flitigt varje sommar.

1963

Produktionen av Tritone minskar dramatiskt detta år då varvet prioriterar den nya Aquaraman. Minskningen beror bl.a. på att Tritonen delar skrovjiggar med Aquaraman och därför byggs på samma linje i ”fabriken”. Under året byggs bara 10 Tritone och 7 Super Tritone. Aperton ersätts helt av Aquaraman.

Eftersom Tritonen delar jiggar med Aquaraman innebär det att alla skrovförändringar på Aquaraman också införs på Tritonen. Bland annat ökar akterspegelns bredd något till 1,82m.

Bättre ljudisolering i motorrum och tystare ljuddämpare införs också.
De 7 Super Tritone som byggs mot årets slut, med start från #226, får alla det nya fördäcket med inbyggd ankarbox, nytt nosbeslag (The ”Crocodile nose”) och halklist längs kanten som införts på Aquaraman.

Även den nya instrumentpanelen i Hondurasmahogny införs på S. Tritone. Modellen får också nya motorer i form av dubbla Chrysler M413-D Golden Lion på 413 kubiktum och 290 hkr. Även bränsletankarna ökar i storlek och är nu på 480 liter totalt. Dessa sista S. Tritone får samma vita bottenfärg som Aquaraman men en vattenlinje som är röd-vit-röd.

En av de allra sista Super Tritone, #229, finns sedan många år i Sverige och vårdas ömt av sin ägare i Vaxholm. Båten har troget deltagit i nästan alla klubbens möten under de senaste 12 åren.

1964

Produktionen minskar ytterligare och endast 12 Tritone byggs detta år. Trots detta genomförs ett antal ändringar vilka kan härledas till ändringar som också gör eller har gjorts på Aquaraman.

De Chrysler motorer som använt under många år ersätts nu av GM-motorer med Chris Crafts logga på (CC 283 /185 hkr). Carlo vill egentligen inte vara beroende av Chris Craft, men tvingas välja detta alternativ, då Chrysler som storproducent av bilmotorer inte har någon större lust att göra de ändringar som det lilla Rivavarvet önskar.

Carlo slipper dock köpa instrument tillsammans med motorerna och de nya instrumenten från VDO som utprovats under flera år monteras i alla Tritone från 1964.

Från detta år får också Tritonen förformade fribord i 3-lagers mahognyplywood på samma sätt som Aquaraman. Tritonen är därmed den sista båten som slutar byggas med plankade fribord.

Från Tritone #239 blir båten en cm längre (8,03) och botten får ett djupare V (6 cm) för att göra färden mer komfortabel. Nu får även Tritonen de nya motorventilatorerna på sidan som introducerats med Aquaraman och föregående års Super Tritone.

Officiellt tillverkades ingen Super Tritone, men en av Carlos trogna kunder, Mr. Ernst Petschek från New York, lyckas via Monaco Boat Service övertala Carlo att bygga Super Aquarama #38 som en Super Tritone för hans räkning.

1965

Detta år byggs bara 6 Tritone. Inga egentliga ändringar införs förutom ett nytt tankreglage, men köparen av #248, Mr. J.E Hanson i London, lyckas få sin båt levererad med samma delade säte som Aquaraman använder, fast med Tritonens vit-gröna klädsel.

1966

Detta är sista året som Tritonen finns med i prislistan och 8 båtar byggs. Senare skall det visa sig att en och annan kund verkligen saknar denna modell i Carlo Rivas sortiment.

Den sista seriebyggda Tritonen, #258, har många gånger deltagit i vår svenska klubbs träffar och har nyligen (2011-2012) genomgått en renovering till absolut nyskick.

Här skulle Tritones historia vara slut om det inte vore för en viss Mr. Petschek från New York… 1970 lyckas han än en gång via MBS övertala Carlo att bygga ännu en Super Tritone av vad som egentligen skulle bli Super Aquarama #393. Båten levereras med täckt akterdäck i mahogny och hel framsoffa, precis som en äkta Tritone!

Faktakällor:

• Carlo the legend, Riva the myth. Book I-IV by Piero Gibbelini
• Carlo the legend, Riva the myth. Book V-VI by Piero Gibbelini.
• Vivariva. Riva Historical Society quarter magazine.
• Bilder från eget och andras arkiv, RHS och diverse andra källor.

/Olle Erlandsson
Riva Club Sweden