Jag har haft förmånen att på somrarna få växa upp i skärgården och hela mitt liv har därför kretsat runt båtar, som alltid intresserat mig. Som grabb seglade jag mycket jolle, hade en OK-jolle och senare en Finn-jolle. Min första motorbåt var en ”Ragette” med en 15 hästars Mercury som jag sparade ihop till vid 14-års åldern.

Den byttes efter ett par år bort mot en Smuggler 17, som jag köpte i halvfabrikat, byggde ihop, inredde och utrustade med en Mercury på 100 hk (Rak 6:a).

Därefter har jag haft ett antal olika båtar under åren, allt från en Smuggler 24, som vi hade i 18 år, till en ”promillesnipa” i ek som jag renoverat, och fortfarande har kvar.

Att någon gång få åka eller äga en Riva har alltid varit en dröm. 2004 infriades min dröm då jag, på RCS:s hemsida, hittade en annons där en Riva Ariston var till salu.

I annonsen stod det att Ariston # 848 från 1968 såldes ”under avsomnad renovering”, och jag tog kontakt med säljaren. Han berättade att han hade fått ärva båten efter sin far, som i sin tur fått den i inbyte vid en bilaffär.

Övrig historik är tyvärr okänd, men båten är enligt ”Rivaböckerna” levererad som ny till Neapel, och ”importerad” till Sverige någon gång på 80-talet.
Efter arvsskiftet hade båten blivit liggande i ca 10 år i en lada i Uppsalatrakten, innan han påbörjade en renovering med hjälp av ett par polska båtbyggare.

Dom inledde då renoveringen med att ”strippa” båten, lossade bottnarna, lagade en del spräckta och dåliga spant, kontrollerade och ”bakade om” bottnarna, som ansågs var ok, och som sedan återmonterades.

Därefter ”skar sig” samarbetet med de lejda båtbyggarna och arbetet avstannade, varpå båten lades upp i ett bergrum på Lidingö, och blev där liggande i ytterligare ett par år och nu skulle den säljas.

Vi stämde träff, och tillsammans med båtbyggare Svenne Johansson från Resarö Marina, (som då var den ende som jag då kände till som visste något om Rivor) åkte jag ut till bergrummet på Lidingö. Efter att noggrant ha synat av båten och även fått klartecken från Svenne, som ansåg det var ett bra ämne, blev det affär.

Med båten liggandes ”på mage”, på några Europallar och gummidäck på en medföljande trailer, transporterande jag hem den till mitt garage.

Jaha, vad gör man nu? – Vad visste jag om Rivor?

Vad jag visste var att en Riva är en Riva, och ska hanteras omsorgsfullt och korrekt, så efter många timmars surfande framför datorn, många frågor och mycket tips och hjälp från ”veteranmedlemmar” i RCS (Per W och Olle m.fl.), samt senare även efter deltagande i några Riva-domarkurser i Italien, genomfördes en renovering som sedan skulle pågå i drygt sju år.

Mycket av det löpande renoveringsarbetet går att läsa om på RCS:s hemsida under rubriken ”Renoveringar”.

År 2012, lagom till Run & Fun, förlagt till 100:års jubileet för OS 1912 i Nynäshamn, blev det dags för sjösättning och premiärtur.

Det var en härlig känsla, och vi ( Frun Sussie och Glenn /red.anm) har sedan dess under några veckor varje sommar mycket glädje av båten.

Båten ligger på bilderna förtöjd vid egna bryggan i Stockholms mellanskärgård.

/Glenn