Så blev jag med 3 båtar, Ariston 345, Abbate Eden Rock samt en Florida look alike, vars fabrikat jag inte kommer ihåg, samt en salig blandning reservdelar.

Jag började renovera Ar 345 och sålde de andra. Jag insåg snabbt att renovering kombinerat med mitt arbete, skulle ta alldeles för lång tid. Skulle jag hinna åka i en Riva innan jag dog ? Jag sålde den därför . Köpte salig Gunnar Elmgrens Ariston 543 där hon låg i en hangar på Skå-Edeby flygfält. Fullt körbar med en Cheva 305 motor, men inte i något högre stånds skick i övrigt.
Mitt första veternbåtsmöte var i Mariefred. Harald Parmell var härförare tillika klubbens första ordförande. Han ägde då Bengt Parmells ”Coralle”. Vi åkte på blankvatten i anfallsformation i V plog med 5-6 Rivor rätt in i hamnen med tjutande sirener, därtill två Tiger Mouth surrande ovanför oss- det gjorde intryck ! Ångbåten Mariefred låg vid sin pir och höll på att välta då alla passagerare stod på ena sidan för att beskåda Lasse Åbergs uppvisning i båtsladdande. Jag tror dem står kvar där än idag och gapar!
Harald Parmell aviserade sin avgång som ordförande. Han påstod att det bara var jag som hade skickat någon feedback överhuvudtaget, så nu fick jag fan ta över. Det blev drygt 10 år på den posten för mig.

Började ställa frågor ner till Italien och läsa Riva litteratur. Utbudet var magrare då, Pieros första bok fanns bara utgiven på Italienska . En kväll fick jag ett telefonsamtal ifrån Italien, det var Mariella Gibellini. Hon förklarade, att om det finns någon så intresserad av Riva båtar som jag här uppe, då finns det flera runtomkring ute i Europa. Dem tänkte starta Riva Historical Society (RHS) med ledning av detta. Varvet hade inte längre intresse av de gamla träbåtarna, och alla konstiga nissar som ställde frågor. Mariella frågade om jag ville bli v. president . Piero skulle bli president och Carlo Riva hedersordförande– ja vad säger man ? Så gick det till, och så är presidiet än idag

Nästa stora händelse skedde 1998. Stockholm var Europas Kultur huvudstad . Detta hade uppmärksammats av några Riva ägande tyskar, som ville besöka. Jag som ny ordförande blev ”leader of the Riva pack”. Detta krävde något helt annat, troligen mer än vad vi hade gjort sammantaget tidigare. Tyskarnas kontaktperson hade titeln ” The Honorary Consul of the Peoples Republic of Malawi” – det gagnade inte nattsömnen !

-Det blev det första riktiga RHS mötet någonsin. Piero Gibellini trailade upp sin lilla Sebino. Vi paraderade inför totalt folktomma kajer i hällande regn. Piero först ut som minsta båt, ensam och puffande en riktigt fet cigarr, vi andra som inte såg så mycket i regnet hade bara att följa doften. Vi hade en Riva Caravelle ”Corbina” som partybåt liggande i hamnen! Det var första gången jag träffade många av medlemmarna bl.a. Riva-bröderna Strömberg ”live”. Blev invigd i hemligheten med Riva Tonic och Tobbes Drajor ! Ojoj .

Efter några år med Ariston 543, blandat med en del resor (utan båt) ner till ”södern” för Riva möten, såldes hon till Norge. Anledningen var inköp av vår Aquarama 157 (1966), som lystrade till namnet ”Pat” . ”Pat” –är den sist byggda Riva båten med Chris Craft motorer,och fyller 50 i år!

Motorerna är numera Crusader 327 kopior , men orginalblocken finns kvar.
Hon köptes i skapligt skick nere i LaBoule (franska Atlantkusten) och fraktades upp utan kapell i full snöstorm med saltslask på vägarna.

Hon rustades egenhändigt 2006-2008 . Det är dags igen, beroende av de mörka ränder ”tigrering ”, som kommer smygande . Dessa kommer sig av att hon ligger i sjön med allt för mycket regnande. Det skapas ett våtvarmt omslag de få stunder solen skiner på kapellet.
”Symfoni” ( min fru Ewa gillade inte namnet ”Pat”) som hon numera heter, ligger vid sommarstugan utanför Enköping i Mälaren.

Hela familjen deltar i båtlivet och våra döttrar som var gastar redan vid 5-6 års ålder vid starten i Stockholm 98 är nu båda färdigväxta och välkända på Riva möten. Dem åker glatt med fortfarande. Senast deltog vi på ett ytterst gästvänligt och välordnat Run & Fun 2016 hos Tobbe. Jag njöt speciellt av ”Tobbes Place” och den mycket speciella atmosfär som man bara finner där.

I väntan på inspirationen att rusta båten, blev jag igår ordförande igen (september 2016). Ett uppdrag som känns bra, och där vi gemensamt leder klubben framåt mot vårt enkla motto:

– Att göra det roligare och enklare att äga en Riva!